The Ballad.
Är det okej att jag saknar dig?
Jag inte ens om jag känner dig längre.
Allt känns så långt borta just nu. Jag behöver något att se fram mot, bara något litet skulle räcka för just nu känns allt likadant. Jag gör det jag förväntas göra utan att ens komma ihåg vad jag gjort sen. Jag är så invand i alla rutiner att jag får minnesluckor, jag tror i alla fall att det är därför.
Jag tror att jag behöver träffa dig igen, jag undrar om vi skulle ha lika kul som vi hade förr. Kommer du ihåg det? Det gör i alla fall jag.
Så vad säger du? Ska vi göra något radikalt och oväntat?
Jag inte ens om jag känner dig längre.
Allt känns så långt borta just nu. Jag behöver något att se fram mot, bara något litet skulle räcka för just nu känns allt likadant. Jag gör det jag förväntas göra utan att ens komma ihåg vad jag gjort sen. Jag är så invand i alla rutiner att jag får minnesluckor, jag tror i alla fall att det är därför.
Jag tror att jag behöver träffa dig igen, jag undrar om vi skulle ha lika kul som vi hade förr. Kommer du ihåg det? Det gör i alla fall jag.
Så vad säger du? Ska vi göra något radikalt och oväntat?
Vågar du så vågar jag
/Blom Tös.
/Blom Tös.
Den första.
Folk säger att tiden läker alla sår.
Gör den verkligen det? Kan alla sår man fått genom hela livet läka ihop och försvinna? Det tror inte jag. Jag tror att de bleknar med tiden men att de alltid finns kvar och sedan när vi som minnst anar det så händer det något som river upp våra gammla sår och strör salt i dem. Vi vet aldrig när, hur eller varför. Det bara händer när det absolut inte får hända.
Tack för att du rev upp mina gammla, nästan bortglömda sår idag.
Det var så länge sen.
Gör den verkligen det? Kan alla sår man fått genom hela livet läka ihop och försvinna? Det tror inte jag. Jag tror att de bleknar med tiden men att de alltid finns kvar och sedan när vi som minnst anar det så händer det något som river upp våra gammla sår och strör salt i dem. Vi vet aldrig när, hur eller varför. Det bara händer när det absolut inte får hända.
Tack för att du rev upp mina gammla, nästan bortglömda sår idag.
Det var så länge sen.
We are forever young.
När blir vi vuxna?
Är det så att vi värkligen växer upp någon gång?
Är det så att vi värkligen växer upp någon gång?
Jag hade restaurangkök i skolan igår och helt plötsligt så börjar min lärare att dansa runt som ett litet barn. Och han ska gå i pension i sommar.
Vi växer nog aldrig upp inte helt i alla fall. Hur vuxna vi än försöker vara ibland så finns det nog alltid ett litet barn i oss och det är väl bra det, eller?
